Helsingborg är vår stad och vi, består numera bara av mig, mina hundar och min yngste son som är till stor hjälp vad hunderiet beträffar. Intresset för djur och natur har alltid funnits. Fyllde huset med allt från sniglar till katter redan som mycket liten. I brist på egen hund rastade jag glatt hela områdets hundar. Det spelade íngen roll vad man hade i snöret, bara det var en hund.
På en utställning i slutet av 60-talet såg jag min första Afghanhund, och det var det vackraste jag någonsin sett. Efter det mötet vaknade mitt Vinthundsintresse, och hade naturligtvis bestämt mig för att en dag äga en sådan. Så blev det också, fast många år senare.
Somrarna tillbringade jag på lantgård vilket var mycket intressant och lärorikt. Där fick jag uppleva så mycket vad gäller djurhållning och födslar, att jag snabbt lärde mig att aldrig ta något för givet. Men intresset för avel och uppfödning väcktes, och har genom åren hunnit med en del katt och även valpkullar. Än idag är det lika fascinerande varje gång ett nytt liv föds.
När jag fick egna barn fylldes snabbt huset av smådjur igen, och till sist hundar. En Irländsk Setter och tre underbara Afghanpojkar hann det bli innan min kropp började strejka. En betydligt mer lättskött ras som jag sneglat åt under många år var just Whippeten, och på den vägen är det. Har nu förmånen att vara hemma på heltid med mina hundar, vilket också gör att jag kan syssla med det som jag så länge väntat med nämligen uppfödning.
Kommer att ha sparsamt med kullar, och då endast ur kombinationer där jag själv har intresse av att behålla en valp. Whippeten är en ras som har och ger mig allting jag önskar, så jag är en mycket nöjd hundägare.
